1936 var han utsänd av Idrottsbladet till Berlinolympiaden. Han arbetade även för GT, Nya Dagligt Allehanda, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sveriges Radio. 1949 började han på Expressen där han bland annat rapporterade från Paris, Berlin, Bonn, Los Angeles och Genève. 1953 gjorde han ett omtalat scoop, en intervju med Ho Chi Minh, gerillaledare i Indokina. Han skrev också flera böcker, bland annat om vin.

Hon var under sin verksamma tid anställd vid Hemmets Veckotidning där hon under flera år var fictionchef och även ingick i redaktionsledningen. Under ett antal år var hon klubbordförande och även aktiv i Södra journalistföreningens styrelse och Publicistklubbens södra kretsen."

IngBritt Landerstedt utbildade sig i stenografi och maskinskrivning och var skicklig och snabb på bådadera. På Ny Tid arbetade hon på mottagningen till och med 1963 då den lades ner som dagstidning. 

Hon saknade tidig skolgång och tog därför studenten via Hermods under tiden. Därefter gick hon även journalisthögskolan i Göteborg.

På Göteborgs-Posten arbetade hon sedan som både skrivande journalist och på mottagningen. Hon hade bland annat hand om insändarsidan. Hon skrev också gärna artiklar om ”ting med historia”.

Mats Johansson hade en lång karriär som bland annat informationschef hos Moderaterna, korrespondent i Washington, vd för Timbro, politisk chefredaktör i Svenska Dagbladet, riksdagsledamot (M) och grundare av tankesmedjan Frivärld.

Den  25 augusti kl. 15 – 17 i van der Nootska Palatset, S:t Paulsgatan 21, Stockholm, hålls en minnestund för honom anordnad av Stiftelsen Fritt Näringsliv & Svenska Dagbladet.

Tidigare journalisten och ombudsmannen Staffan Johnson, Janneses, Växbo har efter en tids sjukdom avlidit. Han blev 82 år och sörjes närmast av makan Kristina, född Lindgren, och sonen Lars samt av barnen Angela, Johanna, Sara, Mattias och Matilda i äktenskapet med Madeleine Kats. Bland de sörjande finns också syskon med familjer och många vänner.

Staffan Johnson föddes i Karlstad som son till folkskolläraren och journalisten Nathan Johnson och hans hustru Hanna. Staffan började sin journalistiska karriär som vikarie på Nya Wermlandstidningen och efter några års studier på Uppsala Universitet fick han hösten 1959 sin första fasta anställning som journalist vid kvällstidningen Expressen.
Han arbetade där fram till 1964 då han blev medarbetare vid Dagens eko.

Därifrån fortsatte han till Stockholms-Tidningen, Dagens Nyheter och Veckans affärer. Han var även redaktionssekreterare på Vi föräldrar och reporter på Allt om Mat.

1978 lämnade Staffan Bonniers och journalistiken för ett jobb som ombudsman på Journalistförbundet. Under några hektiska år reste han Sverige runt på redaktioner och löste konflikter och skapade rättvisa. Det var få chefer på tidningsföretagen som gick segrande från en dust med Staffan. Men lusten till hantverket journalistiken blev för stor och 1988 började han som reporter på SKTF-tidningen. Och det var där vi fick förmånen att lära känna honom. Där blev han snart den tongivande journalisten med sin kunskap om fackföreningar, sitt patos för rättvisa och sin vassa penna. Och hans texter var alltid läsvärda och korrekturet onödigt.

Staffan var en journalist av den gamla skolan. Samtidigt brann han för rättvisa, solidaritet och medmänsklighet. Visst hade vi våra duster på redaktionen. Som hans chef fick jag en del smällar och jag gav säkert en del. Men vi skilde på sak och person och fick en vänskap som varade långt efter det att Staffan pensionerades och flyttade till stugan i Växbo utanför Bollnäs.

Staffan var också en av dem som såg till att gemenskapen på redaktionen fortsatte efter arbetstid. Och vi pratade om det mesta, som hur man fixar tvättmaskiner där BH-bygeln fastnat, lagar mat kulinariskt och om våra barn. Mesta pappan var utan jämförelse Staffan.
Staffans största vuxna kärlek var journalisten Kristina Johnson. De fick 35 år och sonen Lars tillsammans. Och när pappan Staffan pratade om Lars och hans framgångar i skolan, och senare som ingenjör, var han stolt och mycket glad.

Så kom cancern. En cancer som spred sig och de små knölarna på skelettet som han och Kristina upptäckte i februari mars var metastaser. I midsommarhelgen fick Staffan läggas in på sjukhuset och läkaren uppmanade Kristina att kontakta barnen så att de fick komma och ta farväl av sin far. För slutet var nära och onsdagen den 28e juni somnade han stilla in.

Staffan var en mycket varm, omtänksam och generös människa. En person som gjorde skillnad för många. Dessutom var han en riktigt duktig journalist och stilsäker stilist. Och kock. Staffans recept på örtbakad helgskinka kommer att glädja oss och andra många helger framöver.
Våra tankar är med Kristina och alla Staffans barn. Och vi saknar honom mycket.

Kent Källqvist, fd chefredaktör SKTF-tidningen
Jan-Erik Göransson, journalist SKTF-tidningen
Lars Oscarsson, journalist SKTF-tidningen

Hon arbetade på Aftonbladet som reporter på olika avdelningar, Stockholmsredaktionen, Aftonbladet Hälsa och Söndagsbilagan. Hon var TV-recensent och höll en period i frågesporten Bit för bit.

Han var elev vid Christer Strömholms fotoskola i slutet av 1960-talet innan han började arbeta som frilansfotograf. Därefter anställdes han som kopist på dåvarande Pressens bild, numera TT Nyhetsbyrån. Han hade därefter olika roller på företaget innan han blev bildchef för bildbyrån och dess arkiv. Efter pensioneringen arbetade han tillsammans med några fotografkolleger med att digitalisera glasplåtar från förra seklet i projektet Scanpix Historical.

Han arbetade först på Vestmanlands Läns Tidning och Veckans Affärer innan han mellan 1970 och 1989 hade rollen som chefredaktör för Norrtelje Tidning. Han blev Sveriges första doktor i journalistik 1990 med avhandlingen Reportaget som kom av sig.

Han började sin journalistiska bana som volontär och arbetade som journalist i många år, framför allt på tidningarna i Halland. Mellan 1953 och 1961 var han chefredaktör för Lantarbetaren och därefter VD för Västgöta-Demokraten till 1963. Han var chefredaktör för tidningen Vi innan han övergick till att bland annat arbeta som VD för A-pressens Förlags AB, och som chefredaktör för Arbetarbladet innan han köpte Hälsinge Kuriren (nuvarande Söderhamns Kuriren) 1992. Han sålde tidningen 1997 och köpte Helsingen som han drev till 2001. Han var även med om att utforma presstödet i slutet av 1960-talet.

Han arbetade först på Arboga Tidning där han var chefredaktör mellan 1955 och 1973. Därefter övergick han till att bli reporter på Hemmets Journal,där han arbetade till 1989 då han blev frilansjournalist och författare. Han skrev 22 böcker i olika ämnen, bland andra Biafra och Bergen är våra enda vänner! den senare om förhållandena i Kurdistan. Han startade även litteratursajten Läs en bok. 1968 tilldelades han Stora journalistpriset för sina reportage från Biafra-konflikten.